Naturupplevelser från köksfönstret

Riktigt kalla och molniga dagar är det inte så jätteinspirerande att ge sig ut i naturen så då händer det att jag nöjer mig med att spana på fågelmatningen från köksfönstret. För ett par veckor sen, då det tillfälligt var lite kallare, var det rätt många gråsiskor på besök i trädgården och bland dem hittade jag till min stora glädje även några snösiskor. De är, precis som namnet antyder, ljusare än sina släktingar och en gammal hane snösiska kan se mer eller mindre ut som en snöboll. Det var även en hel del steglitser på besök, en dag räknade jag till ett 30-tal av dem, och det är trevligt med såna färgklickar i den annars för tillfället rätt så gråmurriga trädgården. Ny gäst på fågelmatningen är kaja, det kan jag inte minnas att jag sett här tidigare, annat än överflygande och tillfälligt rastande i träd eller på hustak.

I helgen som var så pågick ”Vinterfåglar inpå knuten”, ett evenemang anordnat av Sveriges Ornitologiska Förening som går ut på att räkna alla fåglar man ser vid sin fågelmatning. Det brukar locka väldigt många deltagare, jag tror det var så många som 20 000 förra året. Oturligt nog blev det mildväder precis den här helgen vilket gör att färre fåglar besöker matningarna eftersom de dels inte behöver lika mycket energi som när det är svinkallt ute och dels har lättare att hitta mat på annat håll. Men sitter man och tittar ut på sin matning under några timmar så får man se rätt många gäster ändå. Här har jag haft besök av 15 olika fågelarter under ”Vinterfåglar inpå knuten”. Roligast var tofsmes och svartmes, dem ser jag inte särskilt ofta i trädgården, och talrikast blev steglits med 19 ex. Sen landade plötsligt tre tamduvor på gräsmattan och började picka frön i en kvardröjande snöhög och tamduva har jag aldrig sett på matningen tidigare, det är bara ringduva som kan komma på besök ibland men inte så här års eftersom de flyttar härifrån under vintern. Tamduvorna stannade i kanske 10 minuter innan de blev skrämda av något och flög vidare och jag tänkte på vilken tur det var att jag råkade sitta på köksbänken och spana ut just då, annars hade jag missat dem. Det är sällan man tittar närmare på tamduvor men gör man det så ser man att de inte alls är färglösa och tråkiga utan har flera nyanser av blågrått uppblandat med toner av smaragd och purpur.

Fågelmatningen lockar även andra små gäster som inte har några vingar. Två ekorrar är här nästan dagligen och när det var som kallast såg jag även två skogssorkar som var fram och plockade solrosfrön på marken och sen kvickt försvann ner i sina hål igen. Så hjärteknipande söta! Även om de kanske ibland äter upp en och annan växt för mig så får de gärna hålla till här de med. I min trädgård är alla djur välkomna.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.