Och lunden den gröna

Tillfälligt ryggont gjorde att jag bestämde mig för att skippa långcykelturen till Ledskär och istället utforska de fina lövskogarna kring Dannemora och Österbybruk. Det visade sig vara ett klokt val. Trots sval och gråmulen morgon var det bra fart på fåglarna. Svartvita flugsnappare sjöng överallt, en grönsångare lät höra sitt ”fallande silvermynt” och jag hörde även några strofer från den ovanligare, mindre flugsnapparen. Även om jag inte var uppe i ottan gal göken intensivt och en nyanländ näktergal var så ivrig i sitt revirhävdande att jag fick se denna annars så smygiga fågel sitta helt öppet och sjunga.

Man är inte så bortskämd med lövskogsmiljöer i Uppland och att kliva in i en sådan skog ger känslan av att förflytta sig till Sydeuropa. Mäktiga ekar, knotiga lönnar, spretande hasselbuskar och så, just nu, en matta av vitsippor. På ett ställe hittade jag den granna vätterosen som stack upp som en fackla bland liljekonvaljebladen. När jag vandrade ut i öppnare marker ersattes vitsippemattan av ett gullvivehav och jag stod plötsligt framför en vägg av hägg. Sedan kom jag in i en alsumpskog och alarnas imponerande sockelrötter förde tankarna till ett mangroveträsk. Tänk att så exotiska miljöer finns alldeles hemmavid! Lite oväntat stötte jag så på en flerhundraårig tall mitt bland alla lövträd och ur den grova pansarbarken stack en stor tallticka fram, ett tydligt tecken på tallens höga ålder.

Ryggsmärtan då? Jo den gav med sig under dagen. Att cykla en liten lagom runda och ta några kortare promenader i vackra miljöer som genast distraherade från ömmande rygg, det var bästa medicinen.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.