Istiden innebar slutet för många växter och djur. Andra överlevde men trängdes undan till isfria områden. När isen försvann vandrade de tillbaka. Många grupper av samma djurart hade blivit åtskiljda av isen. När de återförenades ville vissa inte längre para sig med varandra.
Bortanför isen bredde tundra och stäpp ut sig. Där levde ren, myskoxe, mammut, häst och ullig noshörning. Men där fanns också människan. Hon var en skicklig jägare och levde av djuren som betade på tundran.
När den moderna människan först kom till Europa hade ett annat människosläkte redan hittat hit. Vi kallar dem neanderthalare. Första spåren från dessa är 350 000 år gamla. I slutet av istiden, för omkring 23 000 år sedan, dog Neanderthalarna plötsligt ut. Man vet inte säkert varför. En teori är att de var självständiga människor som var dåliga på att samarbeta.