AUGUSTI: Gamla Uppsalavandringen
Linné slapp snava på elsparkcyklar! Inte vandrade han över motorvägar eller under kraftledningsgator. Och frisbee-golf – vad är det? Men blommorna fanns, träden och humlorna. Maskrosor och gråsparv. En vandring i Linnés fotspår ger perspektiv.
Linnés örtavandringar startade vid Uppsalas stadstullar. Vet du var Svartbäckstullen låg? I korsningen Skolgatan – Svartbäcksgatan, alldeles norr om Linnéträdgården, står bänken med den lilla kistan. Jodå, häri finns broschyrer prydligt placerade. Men först gör jag ett besök i trädgården och säger hej till Linné-kolleger.
Sensommar. Solen gassar fortfarande när jag cyklar norrut från nämnda stadstull. Senare blir det molnigt, men jag klarar mig med bara några få droppar regn. Vid Fyrishov står elsparkcyklarna faktiskt prydligt på rad. Men döm om min förvåning när jag senare hittar en slängd sparkcykel längst upp på Tunåsen. Linden fäller sin ”helikoptrar” – har du inte sett en sensommarlind i blåst, så stanna upp, följ detta naturens lilla mirakel, ett roterande fröblad som ”hittat” sin egen fröspridarstrategi. Förundras, som Linné uppmanar oss till. Under oxel och lönn växer trampört, groblad, vitgröe och maskros i gräsmattan. Vad sa blomsterkungen om dessa? Kanske gjorde han vin på maskrosen och läkte sår med grobladet. Förresten, fanns det ens gräsmattor på 1700-talet? Knappast.
Visste du att stadsdelen Tunaberg är uppkallad efter Linnés lärjunge Thunberg? Linnéstigen går förbi de ståtliga tallarna där, förbi Galgbacken, vidare under Bärbyleden och upp på både Rödboåsen och Tunåsen. Utmärkta platser för motionärernas intervallpass – här är det brant! Jag flåsar när jag drar min cykel uppför backen. Dags för en fikapaus. Uppe på krönet är det torrt som på en stäpp. Här växer backsippa och fältmalört, axveronika och spåtistel. Och en liten avstickare ger utdelning: fältvädd, en raritet. Sveriges nya nationalblomma, blåklockan, fångar jag också på bild. Sädesärlan är ännu kvar på våra breddgrader, humlan letar fortfarande nektar och rönnbär och enbär mognar. Jag får lunch-underhållning – ett litet flygplan gör flygplanskonster rakt ovanför mitt huvud. Flygplan – fanns bara på ritbordet för 300 år sedan.
Jag dricker mitt kaffe och blickar norrut, mot Gamla Uppsala kyrka. Och plötsligt slår det mig: idag är det 31 år sen jag gifte mig där. Jag går in och tänder ett ljus. Visst måste Linné ha varit in under valven här? Tanken svindlar. Alldeles säkert såg han de berömda gravhögarna. De betande korna gör så att gravarna fortsätter att blomma rikligt. Och apropå bröllop, i skriften Om förspel till växternas bröllop skriver Linné 1729 om växternas fortplantning. Blommor som höll på med sex – vilken skandalös tanke, sa omvärlden då.
I Gamla Uppsala har man byggt om – tågrälsen ligger nu i en tunnel. Tåget ja, ännu en del av vår infrastruktur som Linné inte fick uppleva. Jag cyklar vidare över fälten, över motorvägen, på grusväg fram till slutmålet Sjödyn. En sådan märklig plats. Tranbären mognar i den blöta vitmossan men sileshåret hittar jag bara i infoskylten på plats. Men vad ville man med ”sjöodjuret” egentligen? Skrämmas?
Utan varken karta eller GPS tar jag vägen genom skogen över Jälla. Där korsar jag en annan Linnéstig – Vaksalastigen. Men det blir en helt annan historia. Och en audioguide. Stay tuned.
