JULI: Ultunavandringen

”Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr
och följer vägens vita band mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom.”

Med texten i den gamla visan i mitt huvud lämnar jag asfalten vid Slottstullen och närmar mig den branta backen upp på Kronåsen. Vi skriver tidig augusti. Jag lämnar Uppsalas larm bakom mig och omsluts av grönska. Inte mindre än tre vandringsstigar samsas här: Gula Stigen, Upplandsleden och Linnés Ultunastig.

Jag flåsar och hjärtat bultar. Puh! Väl uppe på krönet regerar tallarna. Och där står stenfundamentet och konstverket av Carl Milles. Trafiken hörs på avstånd. Det är sensommartorrt i markerna, gräset är gult men de vackra tallarna klarar torkan. Ringduvan hoar. Och en hundägare ropar upprepat på sin hund som nosar efter matrester vid rastplatsen. Fridfullt.

Nere i backen vid första Linnéstigsstoppet kan vandraren få utforska spår av djur. Här finns skyltar på klövar och spillning. Bra att ung som gammal får lite utmaningar, inte bara fysiskt. Ravinerna på södra Kronåsen är dramatiska. Träd har fallit i branterna och det är mörkt och lummigt under trädkronorna. Hur såg skogen ut på Linnés 1700-tal? Troligtvis ljusare. Denna torra sommar 2021 har de minsta bäckfårorna torkat ut – hade detta varit ett nödår för 300 år sedan?

Fyrisåns vatten flyter sakta fram. Längs de vackra lindalléerna rör sig många Uppsalabor. Rastar hundar, promenerar, pratar i telefon, springer. Vattenflaskor i händerna.  Somliga röda i ansiktet av ansträngning. Inte fullt lika ansträngande är en runda på minigolfen eller boule-banan strax intill. Fullt av semesterlediga. Andra påtar i sin kolonilott. Här var förr ett hospital, Ulleråker, numera en modern stadsdel. Gammalt möter nytt. Den allra bästa översikten över staden och slätten finns på rullstensåsens kant – en utmärkt rastplats. Jag tar en titt i kikaren och ser gässen och korna som betar nere på slätten. Efter många och långa turer blev detta område till sist ett kommunalt naturreservat 2018 – Årike Fyris.

I Ultunas kunskapspark får jag se upp för vattenspridarna som går för fullt mitt på dagen. Dammen i parken ser lite igenväxt ut och på Ultuna råder sommarstiltje. Jag tar en paus utanför och slår mig ner i det nästan ökengula gräset. Här hittade Linné en hel del torrbacksarter – jag hittar de flikiga fortfarande gröna bladen av backsippa. Inte lika spektakulära på bild som blomman i maj! Här överlever bara tuffingar. Jag tar en klunk vatten och tar upploppet mot Sunnerstaspången.

Trollsländorna svävar över Fyrisåns strand. Inte en enda av dem avslöjar var skatten finns. Någon koordinat har jag inte samlat och jag har glömt var skoleleverna som jag guidade hit hittade den vid slutet av stigen. Jättegröe, kaveldunets cigarrer och sjöranunkel vajar sakta i vinden när jag skattlös men glad vänder åter mot stadens gråa hus.