SEPTEMBER: Vaksalavandringen
Var går gränsen mellan stad och land? På Linnés tid var svaret enkelt: vid stadstullarna. Idag skriver vi 2021 och svaret är lite knivigare. Staden växer och förändras. Motorvägen skär numera genom slätten öster om Uppsala. Och där, i Nyby, strax väster om ”nya” E4:an, börjar idag Linnés Vaksalastig. Vaksalatullen låg i korsningen Vaksalagatan/Kungsgatan. Det sägs i broschyren att starten är temporär… Hur blir det sen månntro? Och när?
Det regnar. Löven faller. Nyponen är mogna. Välkommen höst!
Med cykel når jag snart Råby park. Känns skönt att vara omsluten av träden i skiftande murriga färger. Under en hasselbukett tar jag en paus. Hasselnötterna ser lite svarta ut – har de drabbats av rost? Linné kanske pratade om gravfälten här?: 200 gravar från äldre järnålder. Nja knappast – utgrävningar gjorde man ju långt senare. Jag ser spår av granbarkborrens framfart. Angreppen har dödat många granar under de senaste åren. Vissa träd står lutandes på trekvart mot andra grankompisar.
Det regnar.
Jag fortsätter på Linnéstigen längs Vittulsbergsvägen, en kurvig, asfalterad bilväg, förbi hästhagar och gårdar. Lite glest mellan de blå stolparna som jag följer. Är jag rätt? Jodå, snart viker stigen av in i skogen, mot Ekensberg. Jag säger hej Herr Padda. Det är härligt att röra sig under valven av hassel. Det blir nästan som i dikten av Tranströmer: …valv bakom valv oändligt… Jag glömmer rötter och sten på stigen och att vattnet nu trängt in i kängorna.
Det regnar.
Men mellan hästfållorna på fältet dyker andra hinder upp: en hög stätta! Vad göra? Ta en omväg? Envis och stark tar jag mig över, med cykel. Trots allt. Puh! Dags för en paus i kanske den vackraste delen av denna stig, beteshagarna i Jälla. Här har det betats under lång, lång tid och då blir det färggrann blomprakt på sommaren. Det är blockigt och välbetat. Korna har ätit av de välsmakande hasselbladen, så högt upp som de når med sin sträva tunga, och då får buskarna en vacker betesprofil. Tur för mig med cykel att det finns en öppning i stängslet mot Jälla.
Det regnar.
På södra sidan Östhammarsvägen är det byggarbetsplats! Mitt på stigen! Efter viss förvirring följer jag de orange hänvisningsskyltarna och är åter rätt. Får man ändra på en vandringsled hur som helst, jag bara undrar? Vad ska de bygga som är så viktigt?
Det regnar.
Vid Lunda torp finns en vacker torrbacke. Där har jag stannat med mina guidegrupper. Utsikten är vidsträckt åt väster, bortom fälten skymtar staden. Jag drömmer mig tillbaka till sommar med blommande brudbröd, klibbig stjälk av tjärblomster och mognande smultron när jag fikar under en tall. Det regnar – fortfarande! Dessutom är stigen längre fram delvis avstängd. Jag rundar av min Linnéstigscykling för denna gång, och för i år, utan att ha nått målet vid Törnbylund.
Vilken Linnéstig vandrar du i höst? Nästa år? Väl mött i Linnés fotspår.
