Konst i museet

Fågel, fisk eller mittemellan
Konstverk av Ulla Fries
Verket finns på östra glasfasaden. Motivet är ett stort fantasidjur, sammansatt av bilder på många olika djur som lever här i Uppland: Gölgroda, huggorm, igelkott, havsörn (Upplands landskapsdjur) och lake. Konstnären får med hjälp av en teknik som är ganska uttryckslös i sig (tunna vita linjer), betraktaren att förnimma olika djurs sinsemellan mycket olikartade hudbeklädnader som fjäll, päls, horn och fjädrar. Motivet är indelat i en mängd mindre bilder som först utförts som kopparstick. Bilderna har sedan scannats och överförts till digitala bilder som i sin tur förts över med hjälp av screentryck till ett laminat som limmats mellan glasen. Färgen har pressats över på laminatet mellan utskurna skåror i en mall. Ulla Fries konstverk vill ge oss ett litet smakprov på det som väntar besökaren av Biotopia inomhus, men kanske framför allt ge betraktaren en liten tankeställare om den egna mänskliga, konstiga huden.

Vildsvinsunge
Konstverk av Hanna Beling
Hanna Belings lilla vildsvinsunge i aluminium (som personalen genast döpt till Wilma) står utanför Biotopias entré och tittar på dig med vidöppet oskyddade ögon. Ungen är inte så bräcklig som man kan tro. Den tål att både klängas på och klappas. Här utanför Biotopia utgör den en viktig signal om att museet är öppet.
Hanna Beling vill ofta i sin konst skildra det utsatta och värnlösa. Motiven är ofta små barn och djur som blir än mer värnlösa i konstnärens kraftigt uppförstorade versioner. Eller rättare sagt blir man kanske som betraktare villrådig om den känsla som Hanna Belings skulpturer inger är hjälplöshet eller skräck.

Vem är du?
Konstverk av Gösta Gierow
De två verken finns i Biotopias café. Det ena motivet föreställer en brevduva som kommit med brev adresserat till Gustaf Kolthoff, konservator vid Uppsala universitet och grundare av museet som öppnade 1910. Brevets avsändare är okänd. Duvan betraktar sig själv som skelett och ställer den berättigade frågan: Vem är du?
Det andra verket har hämtat motiv från sjöarnas värld. Här är det en abborre som förvånat undrar vem den konstiga skelettfisken kan vara.
Tekniken som använts är att skröjbränt oglaserat lergods grundmålats i underglasyrfärg. Materialet suger då som papper. Kakelplattorna bränns sedan upp till fem gånger och målas mellan varje bränning. Efter den första grundglaseringen suger inte underlaget längre och effekten blir efter varje kommande bränning som att måla på glas. Färgen flyter ut istället för att sugas in i underlaget.