Vår historia
Vår historia
Fri entré
Idag: 09-17
Vasagatan 4, 753 13 Uppsala
Vår historia
Biologiska museet till Biotopia
Ett nytt sorts museum
Ur drätselkammarprotokoll den 5 mars 1909:
”Till herrar stadsfullmäktige i Uppsala. En för biologiens studium varmt intresserad person, som önskar vara okänd, har velat giva uttryck åt detta sitt intresse genom att i Uppsala låta uppföra och anordna ett biologiskt museum. Då vid förfrågningar hos representanter för Uppsala universitet svårigheter yppats att, såsom han helst önskat, lämna en sådan donation till universitetet, får jag härmed å donators vägnar vända mig till herrar stadsfullmäktige med hemställan om deras medverkan i syfte, att den tilltänkta donationen må komma Uppsala stad till godo…”
Biotopia grundades 1910 under namnet Biologiska Museet. Initiativet togs av Gustaf Kolthoff, som tidigare varit inblandad i grundandet av de biologiska museerna i Åbo och Stockholm, såväl som det kommande museet i Södertälje. Tanken var att skapa ett museum där besökare kunde se djuren i deras naturliga kontext, hur naturen reflekterades i päls och fjädrar. Detta var ett relativt nytt koncept då man tidigare mest radat upp de uppstoppade djuren på hyllor med en etikett som bar djurens latinska namn och ibland annan relevant fakta.
Gustaf Kolthoff hade sedan 1889 haft en mindre dioramautställning i anatomiska teatern på Gustavianum i Uppsala. Trots brist på finansiering från universitet genomförde Kolthoff sin dröm om ett litet dioramamuseum tack vare hjälp från Bruno Liljefors, som målade fondmålningarna gratis, och Naturvetenskapliga studentsällskapets zoologiska sektion som samlade in pengar för ändamålet. Detta kan sedan uppfattas som en skiss för Biologiska museet på Djurgården i Stockholm.
Möjligheten för ett nytt museum kom med en donation från Carl Fredrik Liljevalchs (1837-1909). Efter att donationen först nekats av universitetet, togs den istället emot av Uppsala stadsfullmäktige i syfte att utveckla ett biologiskt museum. Man valde att bygga det vid Katedralskolan för att eleverna skulle kunna ta tillvara på kunskapen som förväntades finnas på museet. Byggnaden ritades av Justus Hellsten och Hjalmar Cederström i Jugend-stil (Art Nouveau). Jugend beskrivs som en stil som bröt mot den traditionella formuppfattningen, vilket kan jämföra med det nya sättet att visa upp dioramor. Dioramorna byggdes av Kolthoff och sonen Kjell, som även han var konservator och därmed ansvarig för preparering av djuren i utställningarna. Han målade också bakgrunderna.
Museet i drift
Biologiska museet i Uppsala invigdes högtidligen den 10 november 1910 och öppnades för allmänheten påföljande dag. Museets dioramor såg man vid den tiden i dagsljus, utom ”under två timmar jämväl efter mörkrets inbrott, då samlingarna förevisas vid elektrisk belysning”. En årsbiljett kostade 3 kronor.
Efter Gustaf Kolthoffs död 1913 fortsatte museet delvis att drivas av sonen, Kjell. Följande år skulle museet komma att uppdateras sporadiskt efter behov.
Den första stora renoveringen pågick 1960-1965. En stor del av samlingarna var då utsatta för ohyra och mycket av byggnaden var skadad. Tyvärr kunde bara 20 av de 278 uppstoppade djuren behållas. Man passade också på att sätta in elektriskt ljus i utställningar, såväl som toaletter för besökarna.
Mellan 2004 och 2007 var Biologiska museet stängt för nästa omfattande renovering och om- och tillbyggnad. I oktober 2007 slogs åter portarna upp, nu under namnet Biotopia. Det gamla Biologiska museet från 1910 lever kvar i sitt unika hus med sin naturromantiska atmosfär från sekelskiftet, men mycket är också nytt. Nedervåningen, som tidigare var källare, har byggts om till en utställningslokal. På övervåningen har ett av de stora dioramorna tagits bort för att ge plats åt en samlingssal. De gamla dioramorna har kompletterats med ljud och ljus, och digital information gör det möjligt för den som vill att fördjupa sig i information om djuren i dioramorna.
Man valde då att lägga mer fokus på Uppsala län och dess natur framför Sverige som stort. Man byggde också till entrébyggnaden och renoverade delar av källaren till vad som idag är familjehörna och labb. I detta skede tillades också kaféet.
I den äldre delen av byggnaden finns de av Gustaf Kolhoff en gång skapade dioramorna kvar men nu i en modernare tappning. För att väcka nyfikenhet hos besökarna har man valt att dramatisera de naturtrogna naturmiljöerna med ljud- och ljusupplevelser och information om de olika utställningarna.
Gustaf Kolthoff
“Med sin konstnärsblick förenade Kolthoff en utomordentligt utvecklad iakttagelseförmåga för det som intresserade honom, det gällde framförallt djurens liv ute i naturen. Det var detta han ville återge. Därmed hoppades han kunna förmedla sina landsmän något av sitt eget stora intresse. Målet skulle nås genom goda biologiska museer.” vännen Axel Leonard Jägerskiöld.
Gustaf Kolthoff (1845-1913) var den främsta initiativtagaren för Biologiska Museet. Som barn var han sjuklig och läkare trodde inte att hans liv skulle vara långt. Hans föräldrar fick därför rådet att låta honom ägna sin korta tid på jorden med intressen han själv uppskattade, framför att sätta honom i en skolbänk. Vad Gustaf Kolthoff älskade mer än något annat var att vara ute i naturen. Hans far var också en naturvän och en skicklig jägare. Han tog ofta med sin son på vandringar och där väcktes kärleken till naturen hos unga Gustaf. Den ständiga motionen och friska luften hjälpte honom sedan att bygga upp hälsan och han skulle leva vidare till 68 års ålder.
När han blev äldre ville Kolthoff dela med sig av sin kärlek till naturen och valde därför att ägna sitt liv åt att delge vad han där lärt sig. Kolthoffs bildning startade främst i självstudier i form av faderns böcker, fram till 1864 då han begav sig till Naturhistoriska riksmuseet för att studera uppstoppning under den tyska konservatorn Wilhelm Meves.
Kolthoff fortsatte att utveckla sina kunskaper i konservering och skulle snart bli ett stort namn inom området och 1878 blev Kolthoff tilldelad tjänsten som konservator vid Uppsala Universitet. Han skulle under sin tid på universitetet renovera och tillföra till samlingen inom såväl flora som fauna.
Kolthoff gifte sig 1870 med Beata Charlotta Lovisa Lind af Hageby. De hade träffats genom deras gemensamma kärlek till naturen och skulle fortsätta att kultivera naturen i hemmet. De använde sina bostäder, först i Bohuslän och sedan Uppsala, för att experimentera med olika utställningsformer. Dioramat han byggde i anslutning till hemmet i Bohuslän kan räknas som det första i världen av sitt slag och skulle komma att inspirera naturhistoriska museum världen över. Hemmet i Uppsala beskrivs av vänner och besökare som ett biologiskt museum i hemmiljö. Mitt i rummet ska det ha funnits ett pilträd, vars grenar sköt långt ut i rummet, två uppstoppade lodjur, en jordhög mitt i rummet med planterade blomväxter och en levande taltrast i bur. Tillsammans fick paret tre barn. Sonen Kjell och tvillingarna Ruth och Ester. Samtliga barn skulle gå i sina föräldrars fotspår och fortsätta arbeta med natur. I synnerhet Kjell hjälpte till att utveckla och driva Biologiska museet i Uppsala som senare skulle bli Biotopia.